Nu är vi packade och klara och bilen har börjat rulla. Alla tre Östernärkingar fick följa med hem.
Det var skönt att det inte blev längre för under de sista timmarna på Dreamhack började joltar eller framför allt energidryckerna verka i min kropp. Hade ryckningar i benen och händerna darra. Min kropp skrek efter riktig sömn men mina ögon kunde inte blunda... Nu var det dags att åka hem, och det var precis det som Andreas och Oliver också föreslog.
Tack Oliver och Andreas att ni stått ut med mig och min okunnighet och snällt svarat på mina frågor. Dreamhack går inte att förklaras, det måste upplevas...
Andreas har redan tackat för oss så jag säger bara hejdå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar